Från saff.se

Tävlingsbestämmelser 2016

Hela listan över ändrade punkter (i doumentet är dessa gulmarkerade):

• 1.b.5.5
• 1.b.5.6
• 1.b.14
• 1.c.6.1
• 1.c.8.2
• 1.c.9.5
• 1.d.1.3
• 1.d.2.2
• 1.d.2.4
• 1.d.6.2
• 2.a.2.3
• 2.a.2.4
• 2.b.4.1
• 2.c.1.2
• 3.a.3.1
• 3.b.1.4
• 7.a.5.3
• 7.a.6.2
• 7.a.7.1
• 7.b.1.2
• 7.b.1.4
• 7.e.1
• 8.a.5.1
• 8.a.7
• 9.1.a.1
• 9.5.a.1

The post Tävlingsbestämmelser 2016 appeared first on SFN.

Äntligen är den här, dagen vi alla har väntat på! Det preliminära spelschemat är här! Vi kommer att avvakta med att uppdatera schemat och så vidare här på hemsidan fram tills att schemat spikats om ungefär en månad. Fram tills dess hittar ni alla önskvärd information här!

Division 1 Norra

Division 1 Västra

Division 1 Södra

Division 1 Dam

U17 Östra

U17 Mellersta

U17 Södra

U19 Östra

U19 Västra

U19 Slutspel

U15 Norra

U15 Östra

U15 Södra

U15 Västra

The post Preliminärt spelschema 2016 appeared first on SFN.

Från SAFF

Andreas Ehrenreich & Leo Billgren

Sveriges nye förbundskapten i amerikansk fotboll heter Andreas Ehrenreich – i dag verksam som Head Coach i Tyresö Royal Crowns. Han får ansvaret både för herrlandslaget och juniorlandslaget.

Andreas uppgift blir att leda Sveriges landslag i amerikansk fotboll till en ny storhetstid, till att börja med topp tre i Europa (Sverige rankas femma i dag) och på sikt till ett nytt EM-guld. Senast det blev guld var i EM på hemmaplan 2005.

Sveriges herrar kvalspelar under 2017 för ett EM som avgörs 2018. Juniorlandslaget både kvalar och spelar eventuellt EM under 2017.
Ehrenreich har en bred erfarenhet som spelare, coach och ledare. Han var med och bildade föreningen Tyresö Royal Crowns 1990 och var dess ordförande de fyra första åren, samtidigt som han spelade i laget. Hans främsta merit är han vunnit SM-guld som coach både på seniornivå och juniornivå (Tyresö Royal Crowns). Förbundskapten för studentlandslaget 2013 står också på hans CV, liksom att han var en av de första att gå den högsta tränarutbildningen, elittränarutbildning, på Bosön.

“Han tillför såväl nationell som internationell erfarenhet, stabilitet och organisatorisk förmåga. Han är rätt person att leda vår landslagsverksamhet framåt”, säger Fredrik Haraldson, generalsekreterare i Svenska Amerikansk Fotbollförbundet.

Andreas Ehrenreich ser fram emot jobbet som förbundskapten, som han till att börja med utför parallellt med jobbet som Head Coach i Tyresö Royal Crowns.
“Valet var enkelt när möjligheten att bli förbundskapten dök upp. Tänk att få vara en del i de positiva vindar som nu blåser inom amerikansk fotboll i allmänhet, och den kraftansamling förbundet gör i landslagsverksamheten i synnerhet. Jag inser att pressen är stor, det är resultaten som räknas, men möjligheten att få jobba med Sveriges bästa spelare och tränare är enormt lockande. Nu ska vi skapa en vinnarkultur!”

The post Andreas Ehrenreich ny förbundskapten för SLL & JLL appeared first on SFN.

Klockan 11:20 drar finalsändningarna igång. Därefter väntar 4,5 timma med högklassig juniorfotboll!

11:30 U13
MSAFF 1 (5-0) vs. Tyresö Royal Crowns (4-0)

12:30 U15
Uppsala 86ers (4-0) vs. Kristianstad Predators (4-0)

14:00 U17
Arlanda Jets (3-0) vs. Täby Flyers (4-0)

The post Se finalerna i Dukes Tourney live! appeared first on SFN.

Se finalerna i repris!

U13 00:01:13
U15 01:09:15
Top Gun Academy 02:26:13
U17 02:34:39

U11
1. Karlskoga Wolves
2. Tyresö Royal Crowns
3. Täby Flyers

U13
1. Tyresö Royal Crowns
2. MSAFF 1
3. Göteborg Marvels
4. Carlstad Crusaders
5. Wäsby Warriors
6. FNL Academy
7. Täby Flyers
8. Stockholm Mean Machines
9. Kristianstad Predators
10. Limhamn Griffins
11. Skövde Dukes

U15
1. Uppsala 86ers
2. Kristianstad Predators
3. Wäsby Warriors
4. FNL Academy
5. Tyresö Royal Crowns
6. Karlskoga Wolves
7. Carlstad Crusaders
8. Limhamn Griffins
9. Täby Flyers
10. Stockholm Mean Machines
11. Solna Chiefs
12. Skövde Dukes
13. Eskilstuna Sharks
14. Göteborg Marvels

U17
1. Täby Flyers
2. Arlanda Jets
3. Stockholm Mean Machines
4. Karlskoga Wolves
5. Göteborg Marvels
6. Limhamn Griffins
7. Tyresö Royal Crowns
8. Carlstad Crusaders
9. FNL Academy
10. Borås Rhinos

The post Slutresultat Dukes Tourney 2016 appeared first on SFN.

Jag heter Jonas Rapp och är verksam i en ganska avlägsen del i ytterkanten av den amerikanska fotbollen i Sverige.
Jag sitter i styrelsen för en ungdomsförening med något hundratal utövare, så långt från Superserie, TV-sändningar, importspelare och kryss & ringar man kan komma.

Samtidigt befinner jag mig precis mitt i skälvande epicentrum av denna fantastiska sport.

Brinner man för sportens framtid och dagens unga är det den bästa platsen att befinna sig som fotbollsentusiast; en administrativ roll i en sprudlande förening som fokuserar på att hjälpa barn och ungdomar att upptäcka fascinationen med det gröna gräsets schack.

Det är där allt börjar.

Och det här, det är:
En Fotbollsfarsas Funderingar.

—

Det har gått någon vecka sedan vi kom hem från årets höjdpunkt för vår lilla förening, så därför rör sig mina funderingar idag naturligtvis kring Dukes Tourney – vårt eget Almedalen.

Flera har sagt det före mig och jag upprepar det gärna:
Det går inte att överskatta betydelsen av denna turnering.

Mitt intryck är att ett guld i Dukes Tourney smäller betydligt högre för våra killar och tjejer än att vinna sin serie, slå lokalrivalen, eller ta hem någon lokalt arrangerad cup. Arrangemanget imponerar år efter år, och att turneringen spelats varje år sedan 1993 är enormt imponerande i en sport som kämpar för intresse och engagemang.

Vi vet alla hur detta engagemang går i vågor inom våra föreningar, vissa år kryllar det av entusiasm och människor som vill hjälpa till och föreningen sprudlar, för att nästa år behöva krismöten för klubbens överlevnad. Som min egen moderklubb Bulldogs, som tyvärr gick i graven härom året.

Men Dukes Tourney, den spelas varje år.

—

Jag var med och startade Åkersberga Bulldogs någon gång 1987-88 (senare Roslagen Bulldogs efter hopslagning med Norrtälje Gunners), en kämpande förening som till sist lades ner då det inte fanns några drivande entusiaster kvar. Min främsta merit är seger i div 2 Östra med avancemang till div 1, och där någon enstaka MVP. Av den föreningen återstår idag bara en övergiven facebooksida.

När vi satte igång fanns det inga ungdomslag, det var rakt in i seniorverksamheten som gällde, vare sig du var 35 år och vältränad eller som jag 16 år och klart under gränsen på 65 kg vi idag har för att få framföra boll i U13.
Det vi idag ser med stadigt växande ungdomsverksamhet över hela landet är en absolut förutsättning för att sporten ska kunna växa och spelet utvecklas. I detta spelar naturligtvis Dukes Tourney en stor roll.
Visst hade vi kul även förr, men inte är det konstigt att sporten gick en kräftgång under många år när spelet och spelarna inte kunde byggas nerifrån.

Jag följde aldrig med mitt Bulldogs till Skövde, men sedan 2009 har jag varit där alla år utom ett som förälder, och på senare år även som ansvarig för Täby Flyers rapportering från turneringen. Det är helt fantastiskt att se alla ungdomslag som bubblar upp och ger sporten den grund den behöver för att kunna utvecklas.

—

Jag tror mig ha sett det mesta som går att se under Dukes Tourney.

Jag har sett alla fyra lag i vår lilla förening ta guld, jag har sett bittra finalförluster, lyriska femteplatssegrar, besvikna niondeplatser.
Jag har känt 30 grader och stekande sol, 12 grader och bitande spöregn, sett matcher brutna av åska, suttit 6 timmar på Skövde Sjukhus.
Jag har hållit i tält som försökt fly i vinden. Jag har sprutat vatten på överhettade spelare.
Jag har hört en 13-årig Black Knight säga till kompisarna -Kolla Flyers-tröjorna, en sån ska jag köpa!
Jag har imponerats av coacher som i halvtid blåljuger och säger till sina spelare att -Defence, ni spelar fantastiskt! och jag har sett coacher bli mållösa av stolthet över sitt lags insatser.
Jag har berörts av spelare som blivit utvisade och efter matchen skamset kommit till domarna för att fråga -Ursäkta jag vill bara fråga, blir jag avstängd nästa match också? Jaha. Okej. Tack, förlåt att jag störde. och med sänkt huvud och svansen mellan benen lunkat iväg igen.
Jag har sparkat av mig skorna och bett Minette rigga klockan och sprungit 40 yards en gång. Och en gång till. Och några gånger till. Och jag har ätit hamburgare…

—

Ett guld i Dukes Tourney förändrar kanske inte en förening, men för spelarna som är med är det hela världen.

Jag skrev före turneringen i krönikan The Bottom Line att Pokaler blir också dammiga. Det blir de visserligen och en förening kan inte leva på gamla meriter, men de minnen och den stolthet som det ger hos spelarna, dammar nog aldrig.

Även utan medaljer ger denna helg otroligt mycket för spelarna och lagen. Oavsett vilken metod coacherna använder under året för att bygga lag och inte bara individuellt duktiga spelare, så tror jag inte deras insatser kommer i närheten av effekten av att åka till Skövde i slutet av juli. Vare sig man bor med laget på en ruffig bondgård eller sover på punkterade luftmadrasser i en skolsal eller hyser in alla i fina dubbelrum på en golfresort så svetsas spelarna samman under dessa dagar på ett sätt som inte kan “coachas” fram.

När man är inne på helgens femte match och har ytterligare en att spela, orken tryter och man vill kliva av för att sjunka ihop i en liten våt fläck, och coachen slår ut med armarna och ropar -Det finns ingen att byta med!, så man kämpar vidare, ett spel i taget. Då byggs lag.
När man efter en skön seger samlas på sidlinjen för att heja på sina små bröder och systrar i en yngre klass. Då byggs lag.
När man spelar, tränar, sover, äter, hejar, åker, går, slappnar av tillsammans. Då byggs lag.

Även mellan olika lag och föreningar fyller turneringen en enande funktion. Att träffa dina motståndare i Contact Sports-tältet eller i matserveringen på skolan eller på någon sidlinje, att se människorna i de andra lagen under några dagar, ger en naturlig kontakt med motståndarna. Då byggs respekt. En respekt som behövs för att kunna spela hårda men schyssta matcher.

Att titta in i domartältet, se en domare man känner igen, och byta några ord. Tacka för matchen, fråga om något domslut, eller bara om det verkligen är så kul att vara domare. Att träffa människorna bakom zebraränderna. Då byggs respekt mellan spelare och domare.

—

I Skövde har vi vårt Almedalen.

Vi träffas här i juli varje år, vi strider på olika sidor på spelplanerna, men mellan matcherna glider vi runt i vårt mikrokosmos som är amerikansk ungdomsfotboll i Sverige.
När man varit med några år börjar man känna igen både coacher och föräldrar och kanske några spelare. Och naturligtvis damerna i kiosken. Robert och Minette. Tyson och gänget. Och med lite otur även sjukvårdarna på plats.

Man nickar till de man känner igen, och till andra bara av igenkänningsfaktorn när de går med ett grinigt småsyskon som borde fått en hamburgare för två timmar sedan.
Och allt fokus är på våra små och stora hjältar i våra ungdomslag.

Föräldrar från alla möjliga hörn samlas med ett fokus – att stötta våra lag i med- och motgång. Föräldrar som lever ut sin saknad av sporten genom sina barn, föräldrar som inte har en aning om hur man räknar poäng, föräldrar som börjar semesterplaneringen med att kolla vilken helg “Dukes” är, föräldrar som i sista sekund var tvungna att åka med sin oroliga U11-spelare.

Även syskonen på plats blir en naturlig del av fotbollsfamiljen under turneringen.

För två år sedan halkade min dotter (då 11 år) med till Skövde på ett bananskal och jag tänkte att det här blir en intressant utmaning, att underhålla henne samtidigt som jag skulle försöka bevaka matcher med Flyers fyra lag och fotografera och blogga.
Men hon träffade snabbt en annan “medtvingad” syster och verkade ha en helt okej helg, trots allt. Och sedan dess har hon frivilligt fortsatt följa med. I år skötte hon Flyers liverapportering från turneringen via Snapchat. Och så skötte hon kameran vid de dryga 20 intervjuer vi löpande spelade in och publicerade.
Det säger onekligen något om atmosfären under Dukes Tourney. När 13-åriga syskon gärna tillbringar en långhelg mitt i sommarlovet i Skövde, tillsammans med en massa föräldrar som alla bara är där för att titta på amerikansk fotboll.

—

Men trots mina lovord ovan så har jag några förslag, om jag får drömma lite…

• När nu Skövde blivit en så naturlig samlingsplats för ungdomarna och deras föreningar, varför inte styra upp föreningsträffar? Där representanter för styrelser eller andra engagerade på ett strukturerat sätt kan träffas, byta erfarenheter, hitta samarbeten och diskutera framgångsfaktorer? Samma sak skulle mycket väl kunna arrangeras för coacher, där vi i år såg lysande nya initiativ med några clinics.
• Flyers har under många år haft “familjemiddag” på lördagen där vi äter en god middag, delar ut lite priser, håller lite tal och umgås inför finaldagen. Jag skulle gärna se en gemensam kväll för hela turneringen där föräldrar och fans från alla deltagande föreningar är med.
• Kiosken vid spelplanerna är jättebra när man snabbt behöver fylla på med energi för att överleva sista matchen på sidlinjen. Eller i alla fall för att överleva första halvlek av sista matchen.
  Men dess sortiment rimmar inte helt med hälsa och ungdomsidrott. Godis, godis, godis, läsk, läsk, lite chips, och fikabröd. Och så en kokt med bröd.
• Till sist – jag kan inte låta bli att försiktigt hoppas att till nästa år får vi en hel Almedalsvecka i Skövde. De tre dagarna med spel är över alltför snabbt, alla man vill få en pratstund med åker hem alltför snabbt, och framför allt – när schemat kräver att en match slutar 19:30 på fredagen och nästa börjar 07:30 på lördagen har turneringen för få dagar. Med lite fler dagar skulle det dessutom vara enklare att vika en halvdag för erfarenhetsutbyte mellan föreningarna.

Själv har jag de senaste tre åren stannat i Skövde till måndagen. Den officiella ursäkten är för att barnen ska få en sväng på Skara Sommarland efter turneringen. Men för min egen del handlar det lika mycket om att få landa och bearbeta det som hänt under helgen. Dukes Tourney är jobbig för en fotbollsfarsa som har lätt att bli lite väl engagerad…

—

Klicka gärna på bilden för lite klassisk P-A Gullö på TV3 i slutet av 80-talet!

P-A Gullö, Björn Nittmo, C-J Björk med flera har gjort enormt mycket för den amerikanska fotbollen i Sverige.
Men jag är övertygad om att Dukes Tourney påverkat sportens tillväxt ännu mer.

Den dag SAFF instiftar en Hall of Fame hoppas jag innerligt att Skövde Dukes får den första platsen för sina insatser för sporten.

The post En Fotbollsfarsas Funderingar – Dukes Tourney appeared first on SFN.

Jag älskar att vinna.

Springer jag 40 yards på tid så är det inte för naturupplevelsen eller för att jag hört att det är bra att röra på sig. Jag springer för att slå min förra tid. För att få mitt namn så högt upp som möjligt på topplistan.
Jag vill uppskattas för mina prestationer om jag förtjänar det, vare sig det handlar om 40 sprungna yards eller 2000 skrivna ord.

Efter snart 10 år på den amerikanska fotbollens sidlinjer har jag börjat fundera.Vad är det som driver denna vilja att prestera och stå ut? Och är det samma drift som får en 12-åring att utöva vår sport?

Inom ungdomsidrott är det snudd på tabu att prata om elitsatsningar och att göra allt för att vinna.
Men vad är en vinst? Är det bara pokaler och medaljer, eller finns det annat som kan räknas in som vinster? Vems syn på vinst är det som räknas? Vad är värt att berömma, när våra unga utövar sin sport?

Det här är:
En Fotbollsfarsas Funderingar om Vinster.

—

För våra barn och unga föder vi en konflikt när vi vill få dem att “leka, ha kul och röra på sig” genom att ägna sig åt något som är skapat för att slå ut de svaga och hylla de starkaste.
Där uttryck som att “vinna silver” ersätts med att man “förlorat ett guld”, man är “first of the loosers”. Och i nästa andetag säga att det viktigaste är att ha roligt.

Dilemmat är i stort sett isolerat till ungdomsidrotten. För seniorverksamhet är det naturligt att placeringen i tabellen när säsongen går mot sitt slut är det enda som berättar vilken kvalitet verksamheten håller. Möjligen undantaget kompisgänget som gillar att lira lite boll i Korpen division 7.
Men våra unga “behöver röra på sig”, de behöver “ett socialt sammanhang” och de behöver släppa datorn en stund. Vi uppmuntrar dem med alla möjliga korrekta och accepterade argument. Men vi säger aldrig att våra unga behöver vinna.

—

Synen på vad en vinst är och varför man håller på med idrotten är naturligtvis olika beroende på vems perspektiv man ser till. Och det finns många olika parter i målet som har sina perspektiv och sina åsikter, förutom det naturliga faktum att vi alla är olika människor i grunden.
Men om jag tillåter mig att generalisera för att förenkla diskussionen lite så har vi spelare, föräldrar, coacher, föreningar och förbund, och i slutänden även samhället i stort. Alla dessa vill naturligtvis se vinster med att göra det man gör, precis som vi vill i de flesta aspekter av både yrkesliv och privatliv.
Självklart finns det undantag och varianter, men som sagt, nu tar jag mig friheten att generalisera.

Spelarna
Jag börjar med spelarna då de representerar kärnan och den enda absoluta förutsättningen för att verksamheten ska kunna existera.
Varför har våra ungdomslag egentligen några spelare? Den primära anledningen är att de får en omedelbar belöning – en vinst – av glädjen i att utvecklas på kort (men ibland även lång) sikt både som individ och som del av ett lag. I en välfungerande verksamhet får de denna belöning på varje träning och match.
Det som får en spelare att fortsätta med samma sport i samma lag kommer alltid till sist ner till om spelaren har kul och om det finns förutsättningar att fortsätta vara kul och utvecklande. Sportsliga vinster utan att ha kul gör att spelarna slutar, på samma sätt som de troligen stannar kvar så länge de har kul även om resultaten sviktar.

Föräldrarna
För att en spelare ens ska få chansen krävs att föräldrarna accepterar sporten, kostnaden, föreningen och de insatser det innebär med t.ex. skjuts och förväntat engagemang inom föreningen.
I många fall ser man uppmuntran från föräldrarna enligt argumenten ovan om att röra på sig och vara en del av något. En annan anledning till uppmuntran främst inom mindre sporter är då föräldrarna själva utövat den och vill att deras barn också ska upptäcka glädjen i den.
Ytterst få, framför allt inom de mindre sporterna, sätter sina barn i en sport för att överösas av framgångar och berömmelse.
Vinsten för föräldrarna verkar i de flesta fall vara just det de enligt mig främst är ute efter – sociala sammanhang och en sund kroppslig balans för sina barn.

Coacherna
När det kommer till coacherna kan synen på vad vinst är för dem vara väldigt olika. Det finns naturligtvis en stor skara som coachar helt och hållet för barnens skull, för att våra unga ska få ha roligt och utvecklas och allt det där som föräldrarna önskar dem. När föräldrar även är coacher är detta troligen en mycket vanlig drivkraft.
Men för en coach finns ju även personliga vinster att nå. Det kanske inte räcker med att se den sprudlande glädjen hos en tacksam spelare, coachen vill vinna något för egen del. Ofta är coachande på ungdomsnivå då bara ett steg på vägen, där den naturliga karriärstegen går mot äldre juniorer, sedan seniorer, större upptagningsområde (region, landslag), och kanske uppdrag utomlands.
Men även då karriären har fullt fokus kan vinster se ut på olika sätt. Är det medaljer från våra serier och cuper? Eller räknar man hur många av ungdomsspelarna som gått vidare till seniorfotboll, till college, till NFL?
Eller ser man till ett större, mer humanistiskt plan, och räknar hur många vilsna ungdomar på glid man “räddat” från ett liv i marginalen till att faktiskt hitta sin plats och en mening? Är rent av nyckeln en kombination – de unga som “vinner mest” på att finna sin roll är även de som har bäst coachability och kan ge störst avkastning?

Föreningarna
För våra föreningar är det naturligt att vilja växa i ett lagom tempo. Verksamheten ska upprätthållas, bidrag baseras på antal utövare, och ju mer pengar man har desto bättre verksamhet kan erbjudas.
För att kunna växa måste man synas och erbjuda något attraktivt, och en och annan pokal i klubbhuset ger en naturlig attraktion för nya spelare och en mätbar bekräftelse av verksamhetens kvalitet. Från det “företagsperspektiv” som föreningen står för underlättar onekligen krassa sportsliga vinster.

Förbundet
Än mer tydligt blir det från detta perspektiv. Här går det inte att bortse från målsättningar med nationella framgångar. Förbundet driver landslagen, och på landslagsnivå är det på ett fullt naturligt sätt tävling, tävling, tävling och resultat som räknas.
Målsättningen är tydlig, här är den stora frågan istället hur man hittar den bästa vägen dit. Hur kan man få föreningarna att upprätthålla både tillräcklig bredd och kvalitet på verksamheten för att man ska ha en chans att identifiera och mejsla fram landets spjutspetsar?

Samhället
För samhället finns det två tydliga aspekter av vinster med våra ungdomslag. Den ena aspekten är att det naturligtvis är positivt att våra ungdomar har något att sysselsätta sig med. Ungdomar som åker till träningsplanen på kvällarna är bra ungdomar som inte ställer till besvär. I denna aspekt spelar det ingen roll om föreningarna är sportsligt framgångsrika, så länge de unga håller sig kvar i sina aktiviteter.
Den andra aspekten är lite mer diffus och kan närmast betecknas som makroekonomisk. Framgångsrika föreningar gör att kommunens namn och anseende stiger runt landet. Högre anseende, fler inflyttande, mer skatteintäkter. På motsvarande sätt gäller att landslagsmässiga framgångar i viss mån stärker hela landets PR-värde mot omvärlden.

—

Det tabu som råder inom ungdomsidrotten hämmar ofta utveckling av lag och spelare, då elitsatsningar och vinstmålsättningar blivit ett så känsligt ämne. Ofta hamnar coacher, lag och föreningar i ett odefinierat mellanting, där man i brist på rakryggat uttalad inställning i frågan tar den enkla vägen ut och låter det vara upp till respektive ledare att göra sina egna godtyckliga val och värderingar, vilket dessutom mycket väl kan ändras under säsongen, beroende på spelartillgång och tabellplacering.

En coach jag känner väl har köpt sig lite arbetsro i frågan genom att skaffa sig ett grammatiskt alibi och retoriskt deklarera för sin stab och sina spelare att “vinna är inte ett verb”. Vinsten, den sportsliga, är istället en möjlig följd av andra framsteg som bedöms viktigare än resultatet på poängtavlan.
Det är ett sätt att säga att “vi är här för att vinna, men ser vi bara målet så riskerar vi gå vilse på vägen dit”.
Det är även ett sätt att säga att “jag och hela coachstaben är här för att hjälpa er som individer att utvecklas” vilket naturligtvis är inspirerande för spelarna och betryggande för föräldrarna.

En annan bekant har varit ledare och förälder i en fotbollsförening (rundboll) som har ett uttalat fokus på bredd. Man tar med öppna armar emot nya spelare i alla åldrar. Men trots ambitionerna är det bara var tionde nybörjare i tidiga tonåren som fortsätter mer än ett par träningar. De känner sig redan på efterkälken, de kan för lite, de platsar inte.
Här räcker inte föreningens uttalade attityd att ta emot alla, de unga känner själva att tävlingsmomentet är för starkt för att det ska vara roligt för dem som nybörjare.
Glädjen – vinsten – i att spela och utvecklas tillsammans får inte en chans för att lagets sportsliga vinstförväntningar upplevs för stora.
Jag kan inte låta bli att fråga mig – hur många potentiella sportsliga vinnare går de miste om genom denna ingrodda attityd som gör att de unga inte känner några personliga vinster av att vara med?

—

Som jag konstaterar i mitt resonemang finns det många parter inom ungdomsidrotten och ännu fler aspekter av vad en vinst kan innebära.
Det där “vinnandet” är individuellt upplevt och subjektivt värderat. Spelarna gör nåt kul helt enkelt, som förälder ser jag vinster i att mitt barn mår bra, coacherna ser belöning i att sprida sin kunskap och kanske en karriärmöjlighet. Föreningarna, förbundet och hela vårt samhälle kan mer liknas vid företag, och drivs av den ack så viktiga tillväxten. (Även om jag inte riktigt vet varför det alltid är så viktigt att växa.)

—

Pokaler blir dammiga.
Medaljer tappar sin glans.
Rekord ersätts så småningom av nya.

Det är ett fantastiskt rus där i ögonblicket när pokalerna bärgas. Men ruset går över.
Det måste finnas fler anledningar till att vi ger oss in i detta, att vi lägger ner så mycket tid, svett och passion. För att inte tala om pengar.

Det handlar i grunden om min belöning. Oavsett var jag befinner mig i ungdomsidrottens ekosystem krävs det att jag – helt själviskt – ser en belöning. Avkastning på mina investeringar. En anledning att fortsätta lägga ner tid och energi. Jag kan “osjälviskt” offra min tid för att tvätta lagets skitiga matchställ, men jag skulle aldrig göra det om det inte fanns någon aspekt av belöning för mig. Den själviska belöningen kan i det här fallet vara så enkel att jag blir stolt av att se mitt barn och lagkamraterna skina mer än motståndarna de ställs mot. Eller så tar jag tvätten för att slippa jag stå i kiosken och missa mitt barns match.

—

Vi mår alla bra av att emellanåt stanna upp och fråga oss vad vi gör här.
Varför lägger jag ner all denna tid, vad är min belöning?

Med en aktiv medvetenhet som fräschas upp då och då gör vi alla ett mycket bättre jobb än om vi bara harvar på för att vi gjorde ju så här förra året.
Med en aktiv medvetenhet om våra målsättningar och personliga vinster har vi en mycket större chans att vända på rätt stenar för att utveckla både verksamheten och oss själva.

—

Mina funderingar når slutsatsen
att oavsett sportsliga resultat
måste ungarna ha kul
för att verksamheten
ska kunna existera.

Klyschan “det viktigaste är att ha roligt” verkar stämma…

Vad tycker du?
Går det att definiera ett gemensamt mål mot en specifik sorts vinster?
Skriv gärna av dig i kommentarsfältet nedan! Jag ser fram emot en diskussion, jag vet att det finns minst lika många åsikter som det finns läsare…

The post En Fotbollsfarsas Funderingar – Om Vinster appeared first on SFN.

Jag gillar amerikansk fotboll.

Visst, pacifisten i mig har ibland lite svårt för det alltför fysiska och jag tenderar att börja fnissa inombords när det grabbiga, bröliga och “manliga” skenar iväg.

Men det är något speciellt med kombinationen av å ena sidan det fysiska, tekniska, urstarka, å andra sidan den självklara respekten och ibland vördnaden för en motståndare som sätter dig på häcken.
Och att efter spelet dessutom erbjudas en hand av sin överman för att få hjälp upp igen.

Jag börjat undra hur det kommer sig sporten fortfarande växer så långsamt, när den har så mycket att erbjuda till så många.

Så det här är:
En Fotbollsfarsas Funderingar om Rekrytering.

—

Under ett enda spel som bara varar ett par sekunder får man se de tyngsta männen/killarna/tjejerna gå in i en kraftmätning till stor del baserad på tyngd och råstyrka.
Lyfter man blicken får man se de snabbaste löpningarna kombinerade med akrobatiska manövrer.
Med lite tur avslutas det med fingertoppskänslan och bollkontrollen i en passning som når fram, eller kanske bryts, beroende på vilken sida man står.

Under några få sekunder bjuds vi på ett skådespel som vi annars bara skulle få om vi satte upp tolv tv-apparater och försökte följa ett dussin andra sporter samtidigt.

Jag har inga siffror på det, men trots sportens kvaliteter tror jag inte den vuxit alls sedan jag själv var aktiv för något kvartssekel sedan.

Jag kan verkligen inte förstå det.

—

Den är ju så tilltalande med en verklig öppenhet, som inte bara är ord, för att alla har en plats på våra spelplaner. Sossarnas aningen dammiga paroll “Alla ska med” kan verkligen appliceras på den här sporten.
En annan filosofi, grundad av liberalismens fader Adam Smith, kallas “Den osynliga handen“ och hävdar att om jag gör det jag är bra på för min egen skull, så tjänar samhället i stort också på det.

Även vitt skilda politiska attityder passar uppenbarligen för att beskriva amerikansk fotboll. Alla behövs, och tillsammans blir vi starkare om vi alla tillåts vara olika och ges möjlighet att bidra med det var och en gör bäst.

I en värld där det blir alltmer tydligt att homogenitet och likriktning ger en bakåtsträvande och hämmande effekt passar vår sport perfekt för att ge oss som individer en mening och våra olikheter inom laget en plattform att frodas på.

—

Så hur når vi ut med detta, vad är det som misslyckas i vår mission?

Den allmänna synen på sporten är väl fortfarande att det handlar om våld, man måste dopa sig för att ha en chans, och så fort säsongen är över går man ut och skjuter någon eller misshandlar sin fru. För det stod på Aftonbladet.
Man får bara passa bakåt, och man måste lägga ner bollen på mållinjen för att få poäng, men det går aldrig att riktigt veta hur många poäng man får för det.
Dessutom borde den inte ens kallas sport – en match pågår i tre timmar och under den tiden springer fyra killar sammanlagt 5 minuter och 23 sekunder, och resten ligger i en hög i mitten. Det klarar ju vilken otränad kontorsråtta som helst.
Dock är det okänt vad alla gör under större delen av dessa tre timmar, för då är det reklamavbrott och kamerorna är avstängda. Troligen står spelarna då och tittar på lättklädda tjejer med dammvippor i händerna.
Och publiken äter korv, tröttnar och går hem innan matchen är slut.

—

En mer konkret fördom är att det är dyrt.

En massa utrustning som ska köpas, det finns knappt några återförsäljare, och andrahandsmarknaden är obefintlig.

Eftersom jag har ett antal barn så har de fullt naturligt ägnat sig åt ett antal olika sporter under åren. Främst fotboll (rund), ishockey, dans och ridning. I den konkurrensen är den amerikanska fotbollen billigast. Eller minst dyr, hur man nu ser på det. Och då räknar jag in en långhelg i Skövde för halva familjen i slutet av juli varje år.

—

Föräldrar är rädda för skador.

Hela tiden har vi intresserade som för sina föräldrar inte får börja spela med våra lag på grund av rädsla för skador. För ett år sedan fick jag äran att översätta ett brev från Chris Creighton, HC på Eastern Michigan University, till “potential football moms”, där han ger sitt perspektiv på rädslan för skador.

Läs gärna coach Creightons brev, det borde alla oroliga föräldrar också göra.

—

Vi har en fördom som kan hjälpa oss.

Det är en ganska ball sport. Det är häftigt med amerikansk fotboll. När man väl kommit över den första tröskeln och inser att alla bryter inte benen, det räcker inte med råstyrka, och det finns faktiskt taktik inblandat – då tonar en sport som är ganska kul fram. Och häftig.

Den här fördomen – för jag hävdar att det är en fördom då det är en uppfattning som inte ännu är grundad på kunskap – är något vi kan använda. Den öppnar iallafall vissa dörrar när det gäller rekrytering av både spelare och sponsorer.

—

Vi har ingen åldersdiskriminering.

Sporten är inte bara öppen för spelare som är stöpta utanför hockey- eller fotbollsformen. Sporten är dessutom öppen för nya spelare mellan 6 och 50 år (om vi stretchar det lite). I de stora sporterna är du ofta för sent ute om du vill börja med något nytt när du fyllt 12.

Storsportsföreningarna erkänner det nog inte, och de har säkert fina handlingsplaner för att ta emot äldre. Men fråga en 14-åring som varit på sin första fotbollsträning och en 14-åring som varit på sin första amerikanska fotbollsträning hur de känt sig när de kommit hem…

Det här angränsar till mina tidigare funderingar om vinster, där jag berättade om en bekant som varit verksam i en fotbollsförening där ambitionen var att vara en breddförening, men atmosfären ändå gjorde att de hade väldigt svårt att behålla nya spelare från tidiga tonåren.

—

Hur gör vi för att få klickhungriga journalister att skriva vår version, istället för att bara få upp ögonen för de snaskigaste skvallerblaskehistorierna kring sporten?

Klicka gärna in på bilderna ovan för att få läsa lite intressanta nyheter om amerikansk fotboll.

Om man letar “historier”, till skillnad från rent sportslig rapportering, så finns det ju hur mycket som helst att ta av som inte handlar om journalisternas standardvinklingar.

Hur många historier har vi inte hört om killar och tjejer som inte platsade i sina fotbollslag, hockeylag, innebandylag, handbollslag för att de inte var stöpta enligt precis rätt mall – men som hittade sin position i den amerikanska fotbollen och gick från att vara “sist vald” till att bli en hyllad kugge i laget?

Eller som fallet var för min egen del – jag hade provat några individuella sporter men inte riktigt fastnat, och jag var ärligt talat inte intresserad av att bli en av elva (nåja, tio) fotbollskillar som mer eller mindre sprang och gjorde samma sak allihop. Jag ville hitta min grej, jag ville få större chans att stå ut lite. Tanig som en räka var jag, men med hjälp av lite bollkänsla och en envis ettrighet hittade jag min plats ute på sidan – jag fångade väl några bollar på offence under ett antal år och var samtidigt som cornerback en jobbig liten skit för motståndarnas receivers.

Jag hittade min plats att skina, som så många liksom jag fått möjligheten att göra i denna sport.

—

Vad är då rätt väg framåt?

• Är det att stå i full utrustning på torget varje lördag och låta alla prova på?
• Är det att gå ut i skolorna och visa upp sporten på gymnastiklektioner?
• Är det att tjata till sig notiser i lokaltidningen inför och efter match?
• Är det att betala dyr tv-tid för Friday Night Football?
• Är det att ha stående rookieträningar?
• Är det att exponera skadestatistik?
• Är det att utbilda föräldrarna?

Jag vet inte.

Täby Flyers har som många föreningar utmaningar vad gäller rekryteringen, och har haft det till och från under många år.
Förutom vårt U11-lag de två senaste säsongerna. De växer så det knakar. Ordet om sporten och föreningen har spridits med djungeltrumman, massor med killar och tjejer kommer och provar på, många fortsätter spela, och bara några hoppar av.

Tyvärr vet vi inte hur det gick till.

Det vi vet efter en undersökning som genomfördes bland aktiva spelare i somras är att 2/3 av alla började för att de tyckte sporten verkade häftig. Av dessa svarade dessutom en majoritet att sporten verkade passa dem.
C:a 1/3 hade hittat föreningen genom Google eller liknande, och 2/3 genom kompis eller familj.
Svaren kom jämnt fördelade från U11, U13, U15 och U17.

—

Situationen för sporten idag gör att alla tjänar på att hjälpa varandra. Det som förenar och driver oss framåt i längden är långt viktigare än konkurrens och kortsiktiga segrar.
I nuläget gäller det inte bara att växa för egen del, det gäller ju faktiskt även att det finns motståndare på andra sidan när matchdagen är här.

Hur gör ni andra?

Vilka success stories har ni när det gäller rekrytering och att behålla spelare?
Hur har ni gjort för att få nya spelare, föräldrar och engagerade att se allt det positiva med sporten som vi invigda känner?
Dela med er, skriv en kommentar här nedan, bjud in grannföreningar till gemensamma events, gå över till andra sidan vid nästa match och planera regisserade battles i media.

Amerikansk fotboll har många Unique Selling Points
jämfört med de “stora sporterna”.

Men jag tror att kärnan som vi måste lyckas nå ut med är:

Amerikansk fotboll är

en häftig, fartfylld och kraftfull sport
som kräver och ger
empati, respekt och personlig utveckling
hos dess utövare

Eller som Bamse skulle sagt:

En stark fotbollsspelare måste också vara en snäll fotbollsspelare.

The post En Fotbollsfarsas Funderingar – Om Rekrytering appeared first on SFN.

När jag nyligen såg ytterligare några juniormatcher konstaterade jag att attityden på sidlinjerna skiljer sig ganska markant åt mellan lagen, och förvånande nog även mellan lag inom samma förening.

Jag tänker inte här ge mig in i vilken attityd som är “den rätta”, det är en mycket större fråga som jag inte har kompetens att avgöra, men ändå reflektera lite kring de diametrala motsatser som ibland inte går att undgå.

Det här är:
En Fotbollsfarsas Funderingar om Attityd.

—

Det var många matcher att följa härom helgen.

Jag såg bland annat ett U11-lag som drevs av en ensam coach. Han fokuserade på att lugnt och sakligt prata med spelarna om nästa spel, svara på eventuella frågor om det fanns tid, och gjorde skrattande high-fives med sina spelare när de sprang av planen.
Det såg onekligen aningen idylliskt ut.

Jag såg även ett U13-lag från samma förening som hade förmånen att ha flera coacher i sin stab, men där HC var den enda som hördes. Och som han hördes.
Fokus låg där på att låta spelare som gjort fel få veta det, och att volym och ordval skulle vara tillräckliga för att låta alla andra på sidlinjen veta hur missnöjd han var.

Båda dessa lag vann sina respektive matcher.
Coachingstilen påverkade inte resultatet i just dessa fall.

Men jag tänker på spelarna som i vinter tar steget från U11 till U13. Förändringen det då innebär att byta hälften av sina lagkamrater och troligen hela sin coachstab, kommer träffa dem hårdare än att bli blindsided, pancaked och spearade på planen.

– Vad hände, är det här inte för mig, måste jag bli vuxen nu?

Jag vet inte hur U15-staben ser ut i just denna förening, men om de spelare som är kvar efter två år i U13 där de tuffats till av coachingstilen kommer till ett U15 som leds på det mer avslappnade sättet, ja då kommer de få ytterligare en snyting. Denna gång kanske inte lika brutalt, men nu istället inspirationsmässigt.

– Va, är det ingen som bryr sig längre, är det bara en lek nu?

—

I vår smala värld, där vi faktiskt behöver vårda våra spelare för att våra lag och föreningar ska ha en framtid, är det så viktigt att attityden följer en röd tråd.

Föreningarna måste fundera över vilka de vill vara, tydligt kommunicera det internt, och se till att det verkligen efterlevs genom hela verksamheten.

Det går inte att långsiktigt bygga framgångsrika lag och spelare om attityden från coacher och andra runt laget helt baseras på personlig stil utan gemensam guidning.

Så oavsett om ni avslutar förluster med straffrundor och vinster med att utse en egen MVP som slipper bära sin egen väska, eller om det är glass till alla efter matchen oavsett resultat – hitta den röda tråd som passar just er förening!

——~——

Naturligtvis uppkommer situationer när matcher ställs på sin spets, några inch åt ena eller andra hållet kan avgöra slutresultatet. Lagen toppas, man kör en Hail Mary på fjärde och lång, en spelare är starkare än en annan, var det DPI eller OPI eller försökte båda bara fånga bollen? Och hur var det med holdingen på linjen?

Det hettar till.

När det hettar till måste våra spelare veta var de har sina coacher för att de ska fungera och våga prestera. Oavsett om det är avslappnade anything goes-attityden eller vinna är allt eller jag skyddar mina spelare alltid oavsett, så måste de vara trygga i att känna rätt förväntningar och rätt stöd för att kunna ta för sig och utvecklas när det verkligen gäller.

——~——

Det är tyvärr inte ovanligt att man ser en coach protestera sig till en 15y för osportsligt uppträdande, långt efter att spelarna på planen accepterat domen. Andra sidan kan få liknande “felaktiga” domslut emot sig, men där håller sig protesterna tillräckligt lågmälda för att inte få de gula fåglarna att flyga ur domarnas fickor och kamikazestörta framför coachernas fötter. Ytterligare andra funderar inte ens över rätt eller fel, utan accepterar rakt av domarnas slutsatser.

Vilken attityd har era sidlinjer? Vad säger era föreningar och era coachutbildningar? Jag säger inte att den ena eller andra är mer rätt, men tydligheten mot coacher och spelare tror jag är central för en långsiktigt välmående verksamhet.

——~——

Jag har varit med och formulerat små visitkort för Täby Flyers med en “uppförandekod” för föräldrar och fans på sidlinjen. Inte för att mästrande pracka på folk vår egen hemsnickrade sidlinjefilosofi, men för att visa hur vi önskar att atmosfär och attityd vid sidan av planen ska vara.

Vid fler än ett tillfälle har jag önskat att vi hade något liknande för coacher – både våra egna och motståndarnas.

Jag har alltid tyckt att den sport jag under ett antal år utövat och nu följer på nära håll är en sann gentlemannasport. Den är så fysisk på planen att man mellan spelen ska kunna vara gentlemän och -kvinnor genom att hjälpa varandra upp, uppmärksamma goda insatser, och respektera sina övermän.

——~——

Jag har fördomsfullt fnyst åt “hockeyfarsor” och snusdroppande “Kör över’åm gubbar!” som vrålats från sargkanten till 9-åringarna på isen som på hemvägen gråtande fått skäll i baksätet på kombin för att de lät sig bli nedslagna av busen i motståndarlaget.

Okej, mina fördomar kanske är lite väl fördomsfulla. Men jag tror att ni som läser ändå förstår mig och den skillnad jag tycker mig se och känna i sfären kring amerikansk fotboll, och som jag verkligen vill fortsätta se.

Kontrasten mellan sporterna är brutal, där vår fotbolls respekt och gentlemannaattityd är så långt man kan komma från de obligatoriska slagsmålen man ser i hockey, där både coacher och domare väntar lagom länge med att ge sig emellan – “för underhållningens skull”.

Sporterna jämförs ofta genom att vara explosiva och fysiska på liknande sätt. Men jag kan verkligen inte förstå hur ishockeyn kunde gå så fel. Vilken förälder vill lära sina barn att “om nån tacklar dig oschysst, släng handskarna och slå ner den jäveln”? För det blir bra underhållning.

——~——

Nu skulle inte det här handla om ishockey, utan om amerikansk fotboll och attityd från föreningar, coacher och sidlinjer i stort.

Men vi har avskräckande exempel runt omkring oss som jag inte vill ska smitta vår sport.

Jag gillar att i halvtid gå till kiosken, köpa kaffe och en kaka och snacka lite med föräldrar från Jets, Broncos, Royal Crowns, Roedeers, Mean Machines och alla andra vi brukar möta, och få ge dem beröm för lagandan eller deras linebackers eller hejaramsan, och fråga hur de fått tag på sina sponsorer.

Jag gillar att kunna säga till en motståndarcoach att han gör ett fantastiskt jobb med sina killar och tjejer, och få ett stort leende tillbaka och veta att nu fick han lite lite mer energi för att fortsätta bidra till att vår sport utvecklas lite lite längre.

Det är inte självklart att den här gemenskapen, sammanhållningen och respekten finns.

Den måste vårdas, och det är vi som måste göra det!

The post Fotbollsfarsan Funderar – Om Attityd appeared first on SFN.

Matchen spelas söndagen den 9/10 på Österängens IP i Uppsala, matchstart är 14:00 och det är gratis inträde! Allt är upplagt för en fotbollsfest!

För alla som inte kommer kunna vara på plats så sänds matchen live vi https://86ers.solidtango.com/.

ROSTERS

UPPSALA 86ERS

KRISTIANSTAD PREDATORS

Preview från Uppsala 86ers

Den 9 juli spelade Uppsala 86ers herrseniorer SM-final på Stadion i Stockholm och förlorade i den jämnaste SM-finalen sedan 2009. På söndag, exakt tre månader senare, är det dags för Uppsala 86ers U19 att spela SM-final, och nu i Uppsala på Österängens IP. Kan 86ers juniorer ta det SM-guld som seniorerna missade knappt?

Det är den 26 SM-finalen för juniorer och det är första gången Uppsala 86ers är i final. I de yngre åldersgrupperna har föreningen nått nationella framgångar men aldrig i den äldsta som numer är den enda Juniorklass som tävlar om SM-tecken.

Uppsala som är obesegrade den här säsongen möter likaledes obesegrade Kristianstad Predators. Predators har i många år haft framstående U19 lag och var i final förra året då de förlorade mot Carlstad Crusaders. 2014 vann de finalen mot Arlanda Jets nere i Kristianstad.

– Jag tycker vi haft potential i flera år nu. Och i år har vi äntligen fått till det. Det ska bli hur spännande som helst i finalen på söndag, säger 86ers headcoach Acke Grünewald.

Styrkan hos Uppsala under säsongen har varit deras starka försvar som räddat dem när anfallet inte fungerat så bra. Men stundtals har även anfallet glimrat till. Inte minst i den viktiga gruppfinalen mot Tyresö där Uppsala lyckades med konststycket att göra 45 poäng mot ett lag som innan dessa bara släppt in 31 poäng på fem matcher!

– I veckan har vi tränat mycket på att få anfallet att fungera bättre, det var för många turnovers mot Karlskoga i semi-finalen, avslöjar Grünewald.

– Kristianstad har en lite mindre defensiv linje än Karlskoga och det passar oss bättre.

En annan styrka hos Uppsala är den breda truppen. I finalen kommer 35 spelare vara redo för spel medan Kristianstad bara har med sig 22 spelare.

– Det är klart att det är en fördel att inte behöva låta någon spelare spela båda anfall och försvar. Det sliter hårt i en match och vila mellan spelen är nödvändigt, säger Grünewald.

I semifinalen mot Karlskoga förra helgen var det över 300 personer på Österängen. I finalen på söndag kommer det säkert slås ett nytt prydligt publikrekord för juniorfotboll i Uppsala.

– Det skulle inte förvåna mig om det kommer minst 400 personer till Österängen, det är dessutom gratis inträde och det är riktigt bra amerikansk fotboll som kommer visas, säger Uppsala 86ers ordförande Martin Söderberg.

– I Uppsala ligger dessutom Riksidrottsgymnasiet för amerikansk fotboll och därifrån kommer säkert både spelare och andra idrottsintresserade elever ner och hejar på sina kamrater.

—

Både Uppsalas och Kristianstads herrlag har spelat finaler i år också. I Uppsalas fall var det SM-finalen och Kristianstad spelade Division 1 Final. Det återstår att se om föreningens finalrutin givit någon effekt på de yngre killarna.

The post U19 Final | Uppsala 86ers vs. Kristianstad Predators appeared first on SFN.

Facebooksidan U19 American Football Sweden, i samarbete med Swedish Football Network presenterar Western & Eastern All-conference Team 2016.

Det ena laget presenteras idag och det andra under förmiddagen i morgon innan U19 finalen.

Alla coacher inom konferensen har fått nominera fyra spelare från sitt eget lag, plus två extra spelare för varje vinst under säsongen. Alla coacher har sedan röstat på spelare i egna konferensen men då ej fått rösta på spelare från sitt eget lag.

I varje positionskategori så har man haft ett förbestämt antal röster.

• QB en röst
• RB två röster
• WR/TE tre röster
• OL fem röster
• DL fyra röster
• LB tre röster
• DB fyra röster

De spelare med flest antal röster har blivit valda till all-conference laget, Spelare som har fått röster från alla motståndar lag har markerats i fetstil som unanimous selections. Spelare som fått åtminstonde en röst men inte tillräckligt för att ta sig in i laget har fått en honorable mention. Alla HCs från alla lag i U19 västra och U19 östra har deltagit.

Röstande huvudtränare har varit följande

Western

Jon Walker, Kristianstad Predators
Billy BD Kennedy, Carlstad Crusaders
Aaron Fiddler, Örebro Black Knights
Johan Vajnlie, Limhamn Griffins
Daniel Marza, Jönköping Spartan
Torgny Bergström, Karlskoga Wolves

Eastern

Acke Grünewald, Uppsala 86ers
Mattias Andersson, Tyresö Royal Crowns
Rik Parker, Stockholm Mean Machines
Joakim Larsson, Arlanda Jets
Sasha Krogius STU Northside Bulls
Micke Göranzon, Västerås Roedeers
Kristian Borg, Linköping Raiders

OFFENSE

DEFENSE

Players in bold are unanimous selections.

Honorable mentions (Players who received atleast one vote)

QB David Nyhlen (CC), Samuel Jämthammar (LG)

RB Oliver Jansson (ÖBK)

WR Sebastian Nilsson (ÖBK), Oscar Wandas (KP), Tobias Karlsson (JS), Simon Sundström (CC)

OL Henrik Johansson (JS), Jacob Ek (KP), Ludvig Veitor (KP), Simon Folke (LG), Felix Thume (ÖBK)

DL Illir Kugi (KP), Harold Björnvid (KP) Sina Bagheri (CC)

LB Alex Elliot Gudding (CC), Victor Erdös (LG), Felix Järvle (ÖBK), Adam Falvik (ÖBK)

DB Karl Olsson (CC), Elias Rosenkvist (CC), Pontus Andersson (KW), Joakim Christensson (KW), Claes Mazetti (LG)

The post U19 All-Stars | Western All-conference Team 2016 appeared first on SFN.

Facebooksidan U19 American Football Sweden, i samarbete med Swedish Football Network presenterar Western & Eastern All-conference Team 2016.

Det första laget presenterades igår kväll och det andra hittar ni här, i lagom tid innan U19 finalen.

Alla coacher inom konferensen har fått nominera fyra spelare från sitt eget lag, plus två extra spelare för varje vinst under säsongen. Alla coacher har sedan röstat på spelare i egna konferensen men då ej fått rösta på spelare från sitt eget lag. 

I varje positionskategori så har man haft ett förbestämt antal röster. 

• QB en röst
• RB två röster 
• WR/TE tre röster
• OL fem röster
• DL fyra röster
• LB tre röster
• DB fyra röster

De spelare med flest antal röster har blivit valda till all-conference laget, Spelare som har fått röster från alla motståndar lag har markerats i fetstil som unanimous selections. Spelare som fått åtminstonde en röst men inte tillräckligt för att ta sig in i laget har fått en honorable mention. Alla HCs från alla lag i U19 västra och U19 östra har deltagit.

Röstande huvudtränare har varit följande

Western

Jon Walker, Kristianstad Predators
Billy BD Kennedy, Carlstad Crusaders
Aaron Fiddler, Örebro Black Knights
Johan Vajnlie, Limhamn Griffins
Daniel Marza, Jönköping Spartan
Torgny Bergström, Karlskoga Wolves

Eastern

Acke Grünewald, Uppsala 86ers
Mattias Andersson, Tyresö Royal Crowns
Rik Parker, Stockholm Mean Machines
Joakim Larsson, Arlanda Jets
Sasha Krogius STU Northside Bulls
Micke Göranzon, Västerås Roedeers
Kristian Borg, Linköping Raiders

OFFENSE

DEFENSE

Players in bold are unanimous selections

Honorable mentions (Players who received atleast one vote)

QB Gustav Bowall (U86)

RB August Hultman (VR) Axel Yng (SMM), Calle Göransson (SMM), Erik Säving (SMM)

WR Marcus Wahlstedt (VR), Måns Mo Mannerfelt (SMM), Bastian Helmers (TRC), Johan Bergvall (STU), William Arvidsson Martin (AJ)

OL Marin Jäppinen (VR), Oscar Larsson (AJ), Linus Engvall (86ers), Adam Fondak (SMM), Robin Andreasson (SMM), Gabriel Thornadtsson (86ers), Simon Tidare (86ers), Axel Gilbertzon (LR), Erik pettersson (LR)

DL Martin Jäppinen (VR), Adam Fondak (SMM), Gabbe Jönsson (LR), Kalle Ernlund (STU), Isak Strandberg (86ers)

LB Alexander Davolos (STU), Anton Jäppinen (VR) Tony Sjöblom (TRC)

DB Ludvig Andersson (86ers), Lucas Normell (86ers), Amadeus Eskengren (TRC)

The post U19 All-Stars | Eastern All-conference Team 2016 appeared first on SFN.

Efter en minst sagt spännande SM-final i U19 stod Uppsala 86ers som segrare och gick där med obesegrade genom både grundserie och slutspel 2016. Även föreningens U15 gick obesegrade genom både seriespel och Dukes Tourney där de knep en guldmedalj. 86ers elitlag tog sig även dom till en SM-final men där föll de mot ett svårslaget Carlstad Crusaders.

Allt som allt en riktigt imponerande säsong för Uppsalaföreningen!

Statistik från matchen

Här nedan kan ni njuta av finalen i repris

Slutresultat: 41-31 (13-14,  0-7, 0-7, 28-3)

MVP
Kristianstad: #7 Sebastian Jönsson
Uppsala: #17 Ludvig Andersson

Poänggörare

Kristianstad
Sebastian Jönsson 13 p
Sahin Özgür 6p
Jonas Öst 6p
Timmy Samuelsson 6p

Uppsala
Axel Alenius 12p
Alexander Segerfeldt 9p
Gustav Bowall 6p
Ludvig Andersson 6p
Sam Sadeghi 6p
Axel Pontén 2p

The post Uppsala 86ers U19 – Bäst i Sverige! appeared first on SFN.

Efter tre intensiva lägerdagar på Österängens IP i Uppsala har följande spelare blivit uttagna att försvara Sveriges färger i Nordiska Mästerskapen som drar igång nu på torsdag i Finland.

The post Juniorlandslaget 2016 – Truppen appeared first on SFN.

Torsdagen den 20/10 kl. 17:00 (svensk tid) spelas den fösta matchen i Nordiska Mästerskapet för U19. Matchen spelas mellan Danmark och hemmanationen Finland och kommer att livesändas, precis som övriga matcher, via Youtube.

Sverige spelar sin första match på fredag kl. 12:00 (svensk tid) och avslutar med att möta Finland på lördag även det klockan 12:00 (svensk tid).

20/10 17:00 Danmark-Finland
21/10 12:00 Sverige-Danmark
22/10 12:00 Finland-Sverige

Livestatistik och annan intressant information hittar ni på sajl.fi

The post Juniorlandslaget 2016 – U19 NM appeared first on SFN.

Förbundskapten Sebastian Brinkenfeldt har gjort vissa förändringar i sin stab inför 2016 men i det stora hela är staben som var med och tog guld i Nordiska Mästerskapen 2015 intakt. I helgen samlas runt 70 spelare i Skövde för ett uttagningsläger inför Finnkampen som spelas den 29 oktober i Märsta.

HC: Sebastian Brinkenfeldt
OC: Elias Hallbäck
DC: Tobias Tjernberg Lind
OL: Elias Gröön
RB: Artur Karlsson
WR: Johan Ingerman
QB: Ludvig Persson
DL: Linus Jakobsson
LB: Sasha Krogius
CB: Elina Kjellin
S: Robert Wilhelmsson
Läkare: Conny Eklund & Yamamoto Shinji
Fysansvarig: Simon Almgren

ULU staben 2015

Elias Hallbäck – OC

Elias Hallbäck är aktiv spelare i Limhamn Griffins herrlag där han spelar receiver. Han har spelat för klubben sedan han började spela för 13 år sedan och var en av spelarna som tog upp Griffins till Superserien 2014.

2012 gick han in som offensiv koordinator i Griffins U19-lag och tog 2016 över som huvudtränare i U15 men har också hjälpt till som positionscoach i både U19 och det nybildade damlaget. Under sitt år som huvudtränare har han lyckats bygga Griffins största coachingstab med hela 11 coacher och 3 lagledare.

2016 blir Elias andra år som offensiv koordinator i Ungdomslandslaget. Med sig tar han ett explosivt anfall som utmanar försvaret både på djupet och bredden.

Elias Gröön – OL

Elias började spela i Stockholm Mean Machines 2006 och han har varit trogen klubblaget sen dess, förutom ett par år utomlands. Under de inledande åren var han med och tog ett SM-guld med Stockholm.
Elias började som defensiv linjespelare men har klubb- och landslags erfarenhet på båda sidor av bollen, dock har han som spelare och coach störst kunskap om den offensiva linjen.

Åren mellan 2007 och 2012 var extremt händelserika. Däremellan hann Elias med spel på Powell High School i Wyoming och City College of San Francisco. Samtidigt spelade han både EM, VM och NM med Juniorlandslaget och 2010 förärades han en plats i IFAF World World Team. Elias har även spelat landskamper med Herrlandslaget efter sin tid som junior.

Som coach har han ansvarat för både U13 och U15 i Stockholm Mean Machines under ett antal år. Sedan 2015 är han ansvarig för den offensiva linjen i ULU. Han har även hjälpt till att coacha på Riksidrottsgymnasiet och NIU elever på Sveriges gymnasieskolor för amerikansk fotboll.

Artur Karlsson – RB

Artur började spela amerikansk fotboll redan 1995. Smeknamnet “The Tank” förklarar spelstilen som runningback. Under inledningen av sin karriär spelade Artur mestadels runningback och linebacker men har de senaste säsongerna spelat på den offensiva linjen i Skövde Dukes.

Artur började sin coachbana 2001 i en skolturnering i Skövde. Efter det så har coachandet varit en del av hans fotbollsintresset. Allt från juniorlag i Skövde till A-lag som Halmstad Eagles, Skövde-Lidköping, Skövde Dukes.
I Förbundets tjänst så har han hunnit med att vara HC i VSAFF under två Distrikts Mästerskap, vunnit ett VM-brons som linebacker coach i Studentlandslaget 2014 och nu senast knep han ett NM-guld med ULU 2015 som runningback coach. Artur kommer 2016 även stötta staben med vissa delar av Special Teams.

Ludvig Persson – QB

Ludvig är aktiv som spelare i STU Northside Bulls, där han spelar quarterback. Spelarkarriären inleddes för 14 år sedan i Täby Flyers och har sedan dess fortsatt upp genom åldersgrupperna. Förutom spel i Northside Bulls var Ludvig också en av tre quarterbacks som spelade med Herrlandslaget under höstens landskamper mot Polen och Finland.

Under åren har Ludvig varit aktiv som coach inom hela STU-alliansen och har under senaste året varit Offensiv koordinator och QB-coach i Täby Flyers U17. Han är sedan 2015 ansvarig för quarterbacks och deras utveckling i ULU. Under 2017 kommer han även att vara assisterande coach bredvid Leo Billgren i SAFF Top Gun QB-Academy där sex av Sveriges bästa unga quarterbacks kommer få extra coachning.

Johan Ingerman – WR

Johan flyttade 2001 till USA och high school för att bli en bättre basketspelare men återvände istället till Sverige som amerikansk fotbollsspelare. Fotbollskarriären inleddes i Jönköping Hawks och avslutades efter säsongen 2014 i Limhamn Griffins. Däremellan spelade Johan också i franska Nice Dauphins, Carlstad Crusaders och Tyresö Royal Crowns.

Säsongen 2007 var Johan med och vann SM-guld med Limhamn och blev då också utnämnd till ”Årets spelare” & ”Årets receiver”.

Johan har också sedan 2003 varit en del av det svenska Herrlandslaget och var bland annat med och vann EM-guld 2005.

Tobias Tjernberg Lindh – DC

Tobias började sin bana som spelare 2004 i Falun Copperheads. Under 2005 spelade han även med Gefle Red Devils och vann redan sitt första år med klubben ett U19 SM-guld 2005. Mellan åren 2005 till 2009 var Tobias spelande koordinator i Falun Copperheads.

2010 valde Tobias att lägga skydden på hyllan och ta steget till att bli tränare på heltid. Han har bland annat hunnit med att coacha linebackers i Örebro Black Knights, defensiva backar i Stockholm Mean Machines och var med och grundade Dalecarlia Rebels för ett par år sedan.

2016 blir Tobias fjärde år som defensiv koordinator i Ungdomslandslaget. Under de fyra åren har han även hunnit med en del gästspel i några av Sveriges andra landslag.

Linus Jakobsson – DL

Linus upptäckte sporten genom en skolturnering hemma i Skövde 1999. Redan samma år spelade han sin första säsong med Skövde Dukes U16. Ända sedan starten har han spelat på den offensiva- och defensiva linjen och har under sina 17 år hunnit med att spela på samtliga positioner på de bägge. Linus är fortfarande aktiv som spelare i Skövdes A-lag och har aldrig haft någon annan klubbtillhörighet, även fast han provat på spel i såväl Örebro Black Knights som Tyresö Royal Crowns genom farmarlagsavtal.

Det dröjde runt 10 år innan intresset för att coacha väcktes på allvar i samband med att han, tillsammans med Artur Karlsson och Henrik Eigert tog över Skövde Dukes U19-lag.
Något år efter det fick han chansen att var defensiv koordinator med ansvar för den defensiva linjen för VSAFF i Distrikts Mästerskapen 2011 och 2012. Därefter coachade han enbart den offensiva- och defensiva linjen hemma i klubblaget fram tills han anslöt till tränarstaben i Ungdomslandslaget under slutet av 2014.

Hösten 2016 gjorde Linus ett inhopp som tf. linebackercoach i Sveriges Damlandslag under den årliga Finnkampen.

Sasha Krogius – LB

Sasha Krogius  började spela amerikansk fotboll i slutet på 80-talet i ett skollag i Danderyd och fortsatte upp till Täby Flyers dåvarande seniorlag. Sasha coachar idag i flera delar av  STU-alliansen med lite olika roller. Han var bl. a. OL/DL coach för Bulls U19 2015, HC för Bulls U19 2016 och HC för Täby Flyers U11 under de senaste åren.
Då de flesta ungdomslag har sin säsong under hösten gästade han även Bulls senior stab under våren. Där hade han bland annat hand om lagets linebackers under 2016.

Innan han började coacha i Ungdomslandslaget för 3 år sedan var han linebacker coach i STAFF och det var efter Distrikts Mästerskapen som dåvarande Förbundskapten Björn Marcusson erbjöd honom en plats i hans stab.

Elina Kjellin – CB

Elina började spela amerikansk fotboll 2005 i Stockholm Mean Machines U16-lag och framstod snabbt som en talang som DB. Elina har bl.a. fyra stycken SM-Guld på sin meritlista och fick så sent som 2014 utmärkelsen “Årets DB” i damligan. Under sin landslagskarriär har Elina har deltagit i VM, EM och flertalet Finnkamper.

Som coach har Elina varit aktiv på en rad olika nivåer och föreningar, bland annat Stockholm Mean Machines, Hersby Hooligans och Carlberg Cavaliers.
Under 2016 blev hon den första kvinnliga coachen i Superserien då hon var en del av Northside Bulls coachstab. Elina har varit aktiv i ULU sedan 2015 och har hand om lagets cornerbacks.

Robert Wilhelmsson – S

Robert började sin karriär inom fotbollen 1999 i Carlshamn Oakleaves. Där han har spelat både ungdoms- och seniorfotboll och coachat likväl ungdoms- som seniorlaget.

Robert har även spelat tre säsonger för Kristianstad Predators och en säsong med Hässleholm Hurricanes. Under sin hemvist i Växjö och tid som student på Växjö Universitet, där han studerade Coaching & Sport management, så har Robert varit involverad som coach och samordnare i student- och klubblagsaktiviteter för flertalet Växjöklubbar. Både inom amerikansk fotboll och andra idrotter.

2014 spelade Robert safety och quarterback i Studentlandslaget och var med och vann ett VM-brons tillsammans med bland annat Artur Karlsson och Sebastian Brinkenfeldt som då var assisterande till Förbundskapten Leo Billgren. Robert utsågs till MVP i matchen mot silvermedaljörerna Japan.

Robert kommer ha hand om Ungdomslandslagets Safeties.

Simon Almgren – Fys

Simon Almgren började spela fotboll i Solna Chiefs U16 2004. Han lyckades då med bedriften att göra en touchdown på sitt allra första spel i karriären, något som gav blodad tand. Att göra ”stora” explosiva spel var något som kännetecknade Almgrens spel genom hela hans spelarkarriär, oavsett om han spelade receiver eller returnerade sparkar.
Simon spelade fotboll i 10 år, 8 år i Sverige och 2 år i City College of San Francisco, Kalifornien, USA. Karriären avslutades abrupt 2013 pga allvarlig knäskada.

Sommaren 2016 fick Simon sin kandidatexamen inom idrottsmedicin på tränarprogrammet, Umeå Universitet. Utbildningen innehöll kunskapsområden i idrottsfysiologi, idrottsmedicin och idrottspsykologi. En lång karriär i svensk amerikansk fotboll och en bra utbildning har gett Simon de rätta verktygen för att förbereda ULU spelare både styrka och kondition för att kunna spela amerikansk fotboll på hög nivå och minska skaderisken.

—–

Saxat från amerikanskfotboll.com

Sjuttiofyra ska bli maximalt 45 spelare under kommande veckoslut. På ungdomslandslagets läger i Skövde sållas det landslag ut som ska ta sig an Finland på Midgårdsvallen i Märsta norr om Stockholm den 29 oktober.

15-, 16-, och 17-åringar från 18 olika klubbar runt om i landet konkurrerar om platserna i ungdomslandslaget.

– Alla 74 har definitivt potential och är motiverade att ta en plats, säger förbundskapten Sebastian Brinkenfeldt som tillsammans med sin tränarstab på 15 personer ska hålla ihop lägret och ta ut laget på Lillegårdens IP.

– Vi ska ge dem de verktyg och kunskaper som behövs under de här två dagarna.

Spelare och funktionärer från Skövde Dukes är värdar och hjälper till med det praktiska kring lägret.

Ungdomslandslaget vann de Nordiska mästerskapen förra året och slog då bland andra Finland.

– Vi tänker naturligtvis försöka upprepa den bedriften i Märsta om två veckor, fortsätter Sebastian. Han räknar med att åtminstone några av de cirka 15 spelare som var med då och som är uttagna till lägret kommer att ta plats i laget igen.

Sebastian, som rör sig mycket ute bland sportintresserade ungdomar i landet, upplever att intresset för amerikansk fotboll och medvetenheten kring sporten växer förhållandevis kraftigt.

– Många tittar på den amerikanska proffsligan NFL och följer den bland annat via sociala medier. Med det sagt så tycker jag att vår egen synlighet här på hemmaplan är otillräcklig. Här måste vi göra mer för att göra folk medvetna om att sporten också finns i Sverige, anser han.

Varför tror du att svenska ungdomar väljer amerikansk fotboll när konkurrensen från andra sporter är så stor som den är?

– Det finns givetvis en rad skäl till att unga börjar med fotbollen. I en grupp finns de som tycker att sporten verkar häftig och spännande. Man har sett den på TV och har börjat söka information om sporten på egen hand.

– En annan grupp har fått den presenterad för sig i skolan eller genom kompisar och då fattat tycke för den. En tredje grupp är de som hållit på med idrott tidigare, men av olika anledningar inte passat in. Till exempel de som spelat vanlig fotboll men är ”för” fysiska. Den sista gruppen spelare är de som testat massa olika sporter, men inte hittat hem till någon än.

Sebastian tillägger att många som han träffar berättar att de tycker att den amerikanska fotbollen ger något som är unikt, det vill säga att gemenskapen och lagkänslan är på en helt annan nivå än i många andra sporter. Samma sak med coachernas engagemang, som många upplever vida överstiger tidigare erfarenheter.

– Dessa två faktorer tror jag är våra så kallade USP:ar, det vill säga på näringslivsspråk Unique Selling Points, det som skiljer ett företags erbjudanden från sina konkurrenters.

Bättre än konkurrenterna vill man ju gärna vara. Inte minst mot Finland på hemmaplan i Märsta nästa lördag.

The post Ungdomslandslaget 2016 – Staben appeared first on SFN.

Från Carlstad Crusaders

2002 kom BD Kennedy till Carlstad Crusaders som offensiv koordinator och huvudtränare då han rekryterades från USA där han var coachade på Washburn University. Efter en sejour i Arlanda Jets kom han åter till klubben 2011 och började jobba i föreningens ungdomsprogram och har de senaste åren coachat U19 och Utvecklingslaget.

I sitt första år i föreningen tog han laget till sin första SM-final som slutade med en knapp förlust med 20-28 mot Stockholm Mean Machines. 2003 blev han som första tränare för Carlstad Crusaders mästare då man vann EFAF Cup efter en rafflande match mot Papa Joes Tyrolean Raiders (numera Swarco Tyrolean Raiders) i Innsbruck. Det blev ett par SM-silver till innan BD och hans familj flyttade till Stockholm och Arlanda Jets innan han vände åter till Karlstad och Carlstad Crusaders 2012.

Väl tillbaka engagerade han sig i föreningens juniorer som han ledde till SM-Guld 2015 och han har även varit ansvarig för föreningens Utvecklingslag som huvudtränare. BD har även varit aktiv inom landslagsfotbollen med flertalet coachuppdrag och har gått RFs Elittränarutbildning och är en av Sveriges mest meriterade coacher.

Nu tar BD klivet tillbaka upp i A-laget där han tidigare i år gick med i föreningens Sportgrup och det är nu klart att han även kommer att ta en position som Offensiv linje coach i Tracey Geres tränarstab. Han kommer även att ha ett fortsatt ansvar för U19 till hösten och att hjälpa U19 spelarna ta klivet från juniorfotboll upp till att bli seniorfotbollsspelare.

-“Riktigt kul att ha BD tillbaka i staben runt A-laget. Det är inte bara hans kunnande inom amerikansk fotboll som är bra att få ta del av, utan även hans personlighet och den goda stämningen han tar med sig in i laget.” Säger klubbdirektören Robert Sundberg. “Sen alla som varit med i ett omklädningsrum inför en match och hört ett av BDs pre-game tal vet vad han kan bidra med motivationsmässigt.”

Själv säger BD: -“Jag är mycket glad över att få möjlighet att vara engagerad i både A och U19 laget denna säsong. Jag verkligen respekterar det arbete som Carlstad Crusaders göra i alla aspekter av föreningen och känner mig hedrad att nu vara tillbaka i A-laget.”

The post Crusaderslegendar tillbaka i A-lagsstaben appeared first on SFN.

Uppdaterad 22/12

Tävlingsutskottet kan nu presentera serieindelningen för 2017 års seriespel.
U19 serieindelningen kommer presenteras senast den 15 januari

Superserien (7 lag)
Carlstad Crusaders
Limhamn Griffins
Stockholm Mean Machines
STU Northside Bulls
Tyresö Royal Crowns
Uppsala 86ers
Örebro Black Knights

Division 1 Dam (9 lag)
Arlanda Jets
Borås Rhinos
Carlstad Crusaders
Göteborg Marvels
Jönköping Spartans
Limhamn Griffins
Stockholm Mean Machines
Västerås Roedeers
Örebro Black Knights

Rak serie med enkelmöte, fyra lag till slutspel

Division 1 Herr

Västra (8 lag)
Carlstad Crusaders (U)
Jönköping Spartans
Karlskoga Wolves
Lidköping Lakers
Norrköping Panthers
Skövde Dukes
Örebro Black Knights (U)
Borås Rhinos

Östra (7 lag)
Arlanda Jets
Djurgården IF
Luleå Eskimos
STU Northside Bulls (U)
Telge Truckers
Upplands-Bro Broncos
Västerås Roedeers

Södra (8 lag)
S:t Staffan Saviours
Ekeby Greys
Göteborg Marvels
Halmstad Eagles
Helsingborg Jaguars
Hässleholm Hurricanes
Kristianstad Predators
Ystad Rockets

Raka serier med enkelmöten inklusive slutspel för de två högst placerade lagen i varje grupp

U17

Västra (5 lag)
Carlstad Crusaders
Göteborg Marvels
Karlskoga Wolves
Skövde Dukes
Örebro Black Knights

Östra (5 lag)
Norrköping Panthers
Stockholm Mean Machines
Tyresö Royal Crowns
Täby Flyers
Västerås Roedeers

Södra (5 lag)
Helsingborg Jaguars
Kristianstad Predators
Limhamn Griffins
Lund Vikings
Ystad Rockets

Norra (6 lag)
Arlanda Jets
Gefle Red Devils
Sollentuna Stars
Solna Chiefs
Upplands-Bro Broncos
Uppsala 86ers

Spelas med dubbelmöten i alla serier

U15

Västra (5 lag)
Carlstad Crusders
Karlskoga Wolves
Norrköping Panthers
Skövde Dukes
Örebro Black Knights

Östra (5 lag)
Sollentuna Stars
Stockholm Mean Machines
Tyresö Royal Crowns
Täby Flyers
Västerås Roedeers

Södra (5 lag)
Göteborg Marvels
Helsingborg Jaguars
Kristianstad Predators
Limhamn Griffins
Lund Vikings

Norra (6 lag)
Arlanda Jets
Gefle Red Devils
Solna Chiefs
Upplands-Bro Broncos
Uppsala 86ers
Wäsby Warriors

Spelas med dubbelmöten i alla grupper

The post Serieindelning 2017 (uppdaterad) appeared first on SFN.

FÖRSLAG TILL NYTT FÖRFARANDE VID ÖVERGÅNGAR MELLAN SAFF-ANSLUTNA FÖRENINGAR DÄR KLUBBARNA INTE ÄR ÖVERENS OM “FRI TRANSFER”.

Bakgrund

Dagens system kring övergångar lägger all makt i händerna på den förening som äger förhandlingsrätten för en spelare. De kan därmed skapa en situation där en spelare blir ett ettårsfall genom att sätta en helt godtycklig och orimlig summa som krav för att acceptera en övergång. Alternativet med skiljenämnd är tandlöst då det kräver alla parters godkännande för att bli aktuellt.

Ibland lyfts tanken om att man istället skulle förhindra föreningarna möjligheten att sätta en övergångssumma och istället låta spelare alltid bli “free agents” efter avslutad säsong. Även detta system har uppenbara brister. Att en förening från ett år till annat inte har minsta kontroll över sin roster och fram till sista övergångsdatum kan tappa nyckelspelare ger väldigt svårarbetade förhållanden för föreningarnas lagbygge. Dessutom skulle vi få en väldigt instabil Superserie där lag som för tillfället är attraktiva sportsligt eller ekonomiskt kan plocka russinen ur andras kaka, för att när lyckan vänder riskera att tappa stora delar av sitt lag.

Förslaget

För att skapa balans i maktförhållandet mellan spelare och klubb, samt mellan klubbar så föreslår jag ett system av standardiserade utbildningsbidrag. Baserat på spelarens meriter, antal år i föreningen samt ålder beräknas en spelares kostnad ut.

För det första blir detta ett skydd för de klubbar som är en bit ner i näringskedjan, som skulle få ersättning för arbetet de lägger ner på att utveckla talanger till attraktiva spelare.

För det andra blir detta ett skydd för spelaren, som kommer att veta sitt “pris” på marknaden, och att han/hon faktiskt kommer att få byta klubb om någon förening är beredd att erlägga utbildningsbidraget.

För det tredje blir detta en garant för att den värvande föreningen kan få sin spelare för ett rimligt pris, i linje med de meriter spelaren i fråga har.

Värt att poängtera 1: Utbildningsbidragen är att betrakta som “acceptpriser” – en förening kan inte vägra en övergång till en annan förening som erlägger utbildningsbidraget.

Värt att poängtera 2: Detta regelverk gäller inte fall där två föreningar är överens om en fri transfer, lån eller uthyrning.

Värt att poängtera 3: Detta regelverk exkluderar de eventuella åtaganden eller skulder en spelare kan ha till den förening som han vill lämna. Dessa måste regleras innan ett utbildningsbidrag kan lösa spelaren.

Variabler som styr utbildningsbidraget

För att räkna ut en spelares totala kostnad så används följande parametrar:

Ålder
Logiken här är att en spelare i sin “prime” är värd mest, en ung spelare lite mindre och en äldre spelare betydligt mindre.

Antal säsonger spelaren varit aktiv i föreningen han vill lämna
Ju fler säsonger spelaren gjort i föreningen, desto större investering har föreningen gjort i spelaren. Därmed är utbildningsbidraget högre om spelaren gjort många säsonger i föreningen han vill lämna.

Vilken nivå spelaren uppnått som högst, under de två senaste säsongerna
Meriter är en färskvara och därför skall inte landslagsspel långt tillbaka i tiden accelerera utbildningsbidraget.

Definitioner

Ålder definieras som det antal år spelaren fyller under det år som övergången sker.

Antal säsonger definieras som det antal år som spelaren varit licensierad och deltagit i minst en match/år för nuvarande förening.

Nivå Definieras som ULU, JLL, HLL eller DLL om spelaren under de två senaste spelsäsongerna blivit uttagen till en matchtrupp för sagda landslag. Om en spelare under de två senaste säsongerna blivit uttagen till mer än ett landslag (exempelvis både ULU och JLL eller JLL och SLL) så beräknas utbildningsbidraget bara från det äldsta landslaget.

Beräkning av utbildningsbidrag

Totala utbildningsbidraget beräknas genom att addera summorna för ålder, antal säsonger och nivå enligt tabellerna nedan.

Ålder:
0-15 år: 0kr
16-17 år: 1000kr
18-19 år: 1500kr
20-23 år: 2000kr
24-27 år: 2500kr
28-30 år: 2000kr
31-33 år: 1000kr
34+ år: 0kr

Antal säsonger:
1-3 säsonger: 1500kr
4-6 säsonger: 3000kr
7 + säsonger: 4500kr

Nivå:
Inga landslagsuppdrag de senaste två säsongerna: 0 kr
ULU: 2000kr
JLL: 4000kr
HLL: 6000kr
DLL: 2000kr

Detta ger att det minsta utbildningsbidraget som kan bli aktuellt är 1500kr, för en spelare som är under 16 år och spelat max tre säsonger i nuvarande förening samt inte uppnått något landslag.

Det högsta belopp som kan bli aktuellt är 13000kr, och då för en spelare som är 24-27 år, spelat minst sju säsonger i aktuell förening samt har blivit uttagen till en sluttrupp för HLL någon av de två senaste säsongerna.

Handhavande

Beräkningen av total kostnad sker i kommunikation mellan de två föreningarna. Om tvist uppstår kring någon av variablerna så är SAFF beslutande. Övergången vinner kraft när SAFF har fått bekräftelse på att utbildningsbidraget betalats ut från spelarens nya förening, samt att övergångsdokument är SAFF tillhanda.

Slutkommentar

Till skillnad från nuvarande TB så tillåter detta förslag övergångar för juniorspelare, där pengar är inblandade. Det är en verklighet i alla stora och halvstora sporter i Sverige idag att övergångssummor är aktuella även för unga spelare. Vi bör ha ett system för detta på plats redan innan den typen av rekryteringar blir vanliga i vår sport. Det krävs en ändring av den punkten i TB, förutom ändringen gällande övergångsavgifter i stort.

I tillägg skulle jag vilja ändra sista övergångsdatum så det harmonierar med seriernas spelperiod. Sista övergångsdatum bör vara två veckor innan aktuell serie startar, istället för som nu väldigt tätt inpå starten för Superserien, men många månader före U19-seriens start.

The post Debatt: Utbildningsbidrag istället för övergångssumma appeared first on SFN.

Följande övergångar har gjorts sedan säsongen 2016. 31/3 stängde övergångs “fönstret” och inga mer klubbyten kan genomföras under säsongen 2017. Listan kan komma att uppdateras med övergångar gjorde innan 31/3 men som av någon anledning saknas på den ursprungliga listan.

Sorterat efter förening 2016